Fem år. Redan?!
Idag har vi firat födelsedag, storslaget. Inte mindre än tre gånger har vi sjungit "Ja må hon leva" för vår femåring. En gång till frukost, en gång till lunch med kompisar och en gång till middag med familj. Det var en alldeles oerhört nöjd och glad femåring som somnade sött i sin säng ikväll. En älskad liten prick.
Vi hade planerat kalaset i månader, hon och jag. Köpt servetter och tallrikar på Syster Lycklig (en favoritaffär), jag och maken hade hittat de alldeles väldigt uppskattade små kalaspåsarna på Selfridges, och hon hade hjälp att skriva placeringskort av sin storasyster, men var väldigt noga med att själv placera sina sex gäster. Lekar bestämdes tidigt på morgonkvisten, och exakt hur presentöppningen skulle gå till var så självskrivet att det inte behövdes diskuteras alls. Vilken mat som skulle serveras var hon också helt klar över. Pannkakstårta, så klart.
Det blev bra alltihop, och jag är väldigt nöjd med att inget barn skadade sig eller gnällde. Winka gjorde sedvanlig succé. Nu är det bara resterna av mig själv som ska skrapas ihop i soffan och dricka en kopp te med femåringens älskade fader.
Vi hade planerat kalaset i månader, hon och jag. Köpt servetter och tallrikar på Syster Lycklig (en favoritaffär), jag och maken hade hittat de alldeles väldigt uppskattade små kalaspåsarna på Selfridges, och hon hade hjälp att skriva placeringskort av sin storasyster, men var väldigt noga med att själv placera sina sex gäster. Lekar bestämdes tidigt på morgonkvisten, och exakt hur presentöppningen skulle gå till var så självskrivet att det inte behövdes diskuteras alls. Vilken mat som skulle serveras var hon också helt klar över. Pannkakstårta, så klart.
Det blev bra alltihop, och jag är väldigt nöjd med att inget barn skadade sig eller gnällde. Winka gjorde sedvanlig succé. Nu är det bara resterna av mig själv som ska skrapas ihop i soffan och dricka en kopp te med femåringens älskade fader.
